#fsekreser: Ett pass är bra om du ska flyga utomlands

Det dröjde inte länge tills det sket sig igen. Idag handlade det om ett pass som låg i en byrålåda snarare än min hand.

Idag ska jag flyga till Wien för att delta på den första konferensen i denna omgång av Game Over Hate. Ett Erasmusprojekt som syftar till att motverka hatkultur inom främst digitalt spelande. Förutom att jag då ska lyckas ta mig själv fram och tillbaka, så har jag även ett slags ansvar över 4 personer till. Som avreser från två olika platser i Sverige.

För att allt ska gå så smidigt som möjligt har jag förberett mig noga. Jag har läst infon som skickats ut flera gånger, dubbelkollat biljetter, gjort egen research. Vilket ledde till att jag kände att jag hade jävligt bra koll. Så igår när jag under en timme (Vilket är astronomiska mängder tid) packade väskan i lugn och ro gick jag igenom allt. Skrev lite till mina medresenärer för att se att allt var under kontroll. Jag bokade biljett till Arlanda. En som såg till att jag skulle vara på plats 45 minuter före den tid gruppen och jag kommit överens om. Jag gick och la mig med en trygg känsla.

Redan vid första larmet vaknade jag och klev upp direkt. Jag tog det lugnt och fint, gick igenom allt och insåg att jag ännu inte packat ner de papper som jag skrivit ut och förberett i händelse av att tekniken inte ville. Så jag la dem i väskan. Att skriva ut papper är för mig som att svetsa på sig ett kyskhetsbälte för att kunna krama människor. Att vara överförsiktig helt enkelt. Men jag var stolt över att jag planerat med så god tid att jag hann få med mig det jag hade glömt. Trodde jag.

När jag satt på Västerås station och väntade på min buss så fick jag ett infall. Jag läser igenom allt med flygbiljetten en gång till för att vara säker på att jag inte missat något. Varför jag skulle göra det har jag ingen aning om, eftersom att jag hade koll och dessutom gått igenom dem så många gånger.

På något sätt slog det mig där och då att jag skulle flyga utomlands. Och att länder brukar uppskatta att du identifierar dig själv på något sätt när du vill besöka dem. Samtidigt som det stod väldigt klart att jag inte har något pass med mig.

Nu kommer vi till historiens hjälte, men innan stordåd kan beskrivas måste bakgrund ges för magnituden av insatsen ska förstås.

För Jonella är morgonen en viktig tid. Hon kliver upp långt mycket tidigare än hon behöver. Detta för att hinna vakna långsamt, göra sig i ordning och sedan bara sitta lite för sig själv och titta på nyhetsmorgon. Hon är som en soluppgång. Hennes morgon är en naturens balans som inte bör rubbas. Det är grunden för hela hennes dag och av alla vardagliga saker som är viktiga vågar jag nog påstå att den lugna morgonen är den viktigaste av dessa.

Det smärtade mig att ringa, eftersom att jag för min inre syn såg hur hon likt en nyvaken katt låg hemma i sängen och spretade med fingrar och tår för att leder, muskler, ögon och sinne sakta skulle vakna till liv. Jag övervägde mina val och kom fram till att det var ett nödfall. Mycket riktigt svarade hon med sömndrucken röst och undrade varför jag ringde när jag nyss sagt hejdå till henne. Jag förklarade och hon gick in i krisläge.

Jag vet fortfarande inte riktigt hur hon lyckades. Men på 14 minuter gick hon från den mjuka soluppgången som ackompanjeras av stråkar och piccoloflöjtar till att vara nere på stationen med mitt pass. Detta är något som borde ta 15 minuter om du när du får uppgiften är påklädd och pigg.

Även bussföraren var vänlig som när jag förklarat min situation och vad jag ställt till med att hen absolut kunde tänka sig att vänta någon minut extra för att ge mig så goda förutsättningar som möjligt. Det var dessutom inget jag behövde tjata, truga eller muta för att uppnå, utan det var det första självklara och spontana.

Tack Jonella för att du så villkorslöst gör allt för mig. Utan dig skulle jag bokstavligt talat inte klara mig. Och till er andra, idag lärde vi oss att pass är typiskt dåligt att glömma om du ska flyga utomlands.