Hej! Jag har precis lyssnat på mitt första och ert senaste avsnitt av Kanskedansen – och jag älskade att höra samtalet bölja mellan er två. Jag är också en sådan som hjälper till och säger till och hade också en – numera – nersolkad självbild av kunna göra det i de allra flesta sammanhang. Jag är inte så modig och jag drivs inte av ilska som gör att en slutar tänka på följderna, därtill är min inre oro för stor. Efter att ha lyssnat på avsnittet tänker jag fortfarande att Charles är en bra människa och att när ens självbild får sig en törn kan en använda det till att utvecklas istället. Vilket du gjort genom att redan dagen efter ringa till Polisen och anmäla det du såg, liksom att du konstaterade att du borde tagit reg.numret. Du säger också att “nånting borde jag ha gjort” och om jag sett dig rätt tror jag att du/ni redan har diskuterat igenom alternativa sätt att lösa liknande situationer framöver. Dvs idag har du fler lösningar i din verktygslåda när du hamnar i en situation som du tidigare löst genom att säga ifrån direkt. Så vinsten av händelsen är mycket större, den kommer laga din självbild när du ser att du kan säga ifrån på ett sätt som är säkert även för den pluppelilla människan, ibland direkt men ibland genom att tillfälligt ta ett steg åt ett annat håll.
Tack så mycket! Verkligen jätteroligt att höra att du gillade det!
Tack för ditt resonemang! Vi pratade själva i liknande banor efter att micken hade blivit avslagen. Jag tycker också att du har helt rätt i dina tankar kring hur varje situation är utvecklande och lägger ner fler saker i verktygslådan. Egentligen är nog inte mitt självtvivel så stort som det lät i avsnittet då det är lätt att dansa iväg i dramatik när en väl börjat. Jag trodde helt enkelt att jag redan innan var på den position som jag antagligen var på först efter händelsen.
Tack för att du tog dig tiden att skriva! 🙂
/Charles
Hej! Jag har precis lyssnat på mitt första och ert senaste avsnitt av Kanskedansen – och jag älskade att höra samtalet bölja mellan er två. Jag är också en sådan som hjälper till och säger till och hade också en – numera – nersolkad självbild av kunna göra det i de allra flesta sammanhang. Jag är inte så modig och jag drivs inte av ilska som gör att en slutar tänka på följderna, därtill är min inre oro för stor. Efter att ha lyssnat på avsnittet tänker jag fortfarande att Charles är en bra människa och att när ens självbild får sig en törn kan en använda det till att utvecklas istället. Vilket du gjort genom att redan dagen efter ringa till Polisen och anmäla det du såg, liksom att du konstaterade att du borde tagit reg.numret. Du säger också att “nånting borde jag ha gjort” och om jag sett dig rätt tror jag att du/ni redan har diskuterat igenom alternativa sätt att lösa liknande situationer framöver. Dvs idag har du fler lösningar i din verktygslåda när du hamnar i en situation som du tidigare löst genom att säga ifrån direkt. Så vinsten av händelsen är mycket större, den kommer laga din självbild när du ser att du kan säga ifrån på ett sätt som är säkert även för den pluppelilla människan, ibland direkt men ibland genom att tillfälligt ta ett steg åt ett annat håll.
Tack så mycket! Verkligen jätteroligt att höra att du gillade det!
Tack för ditt resonemang! Vi pratade själva i liknande banor efter att micken hade blivit avslagen. Jag tycker också att du har helt rätt i dina tankar kring hur varje situation är utvecklande och lägger ner fler saker i verktygslådan. Egentligen är nog inte mitt självtvivel så stort som det lät i avsnittet då det är lätt att dansa iväg i dramatik när en väl börjat. Jag trodde helt enkelt att jag redan innan var på den position som jag antagligen var på först efter händelsen.
Tack för att du tog dig tiden att skriva! 🙂
/Charles