Ursprungligen postat den 21 juni 2011
Istället för att flytta alla inlägg från den gamla bloggen ”Tjarls Cook-a-Long” i klump publiceras de en och en. Varje torsdag!
—-
Efter att ha samtalat med min skånska väninna Saga kom jag fram till att det behövs en förtydling i inlägget: Soumalainen stajlen Schitchelilajnen. Kött och lök får du gärna steka samtidigt. Men inte schnitzel och lök. För såhär är det:
En färdig schnitzel blir allra bäst om den steks i mycket olja, högsta värme från början till slut och allt detta under medellång tid.
Om lök steks med följande instruktioner blir den väldigt snart svart. Lök kan nämligen stekas på två sett mer eller mindre. Det ena sättet är att bryna den långsamt på låg värme. Låta den bli sitt mjuka söta slippiga jag. Den typen av stekt lök som serveras på restaurang till biff med brunsås.
Det andra sättet att steka lök är att göra det på väldigt hög värme, men under väldigt kort tid. Det resultat du får då är lök som har kvar sin knastriga känsla. Konsistensen är i stort sett bibehållen. Däremot tar du udden av den väldigt skarpa smak som lök har. Den kommer fortfarande kännas men alla gråtenzymer och såna konstigheter försvinner.
Som man kan utläsa på det skrivet ovan går dessa två saker inte att steka i samma stekpanna samtidigt med gott resultat. Givet kan du slänga i löken mot slutet för att få den typen av lök som är krispig. Däremot är det inget jag rekommenderar då det är väldigt svårt att avgöra när schnitzeln blir klar. Det blir liksom gyllenbrun och sen slår det om som vädret i april och börjar svartna. Då ska den av för att inte brännas. Det är nämligen då den är som bäst. Krispig på utsidan och mjuk och fin inuti.
Hoppas du förstår nu Saga 🙂
Relaterade