Nela slipade ner spacklet och började måla. När hon var klar insåg vi att den spackling som jag hade gjort inte höll måttet alls. Det var flera skruvhål som likt finnar på ett i övrigt slätt ansikte lös upp med sin närvaro. På flera ställen var det också fullt av små hål, som om spacklet i sig hade innehållit massor av små luftbubblor när den sattes på. Efter lite velande och diskuterande bestämde vi oss för att trots allt göra om det. Det är aldrig kul att göra ett arbete ogjort men det hade inte varit kul att se den väggen heller. Nästa gång får vi titta noggrannare innan vi börjar måla. För även om det är lättare att se när det kommit vit färg på så är det möjligt att upptäcka innan med en vanlig lampa. Nela gick igenom två känslostadier när beslutet var fattat:
Så småningom hade det nya spacklet torkat och även det slipades ner. Väggarna målades och om vi snabbspolar några dagar så har detta blivit flera lager färg och många timmars torktid. Generellt har den största frustrationen vi haft genom hela renoveringen varit torktider. Det blir lite hattande när vi inte bor i stugan och måste anpassa oss efter detta eviga torkande. Det sista steget blev att dra upp tapeten på väggen längst bak och skruva upp trappen till vinden igen!
