Både hall och kök var befläckade av en vävtapet. Nela var ganska oberörd men jag har sedan skolan när jag satte upp väv för första gången haft en avsmak för det. Inte bara för att det är drygt att sätta upp med månader av kli som resultat eftersom att glasfiber har en magnetisk dragning till att hamna på insidan av din kropp utan också för att det rent estetiskt måste vara ungefär det fulaste någonsin. Jag köper att det fungerar i offentliga miljöer men vägrar acceptera att vår fristad skulle vara inramad av detta oanständiga fanskap till väggbeklädnad.
Ett tag var vi inne på att gipsa även här men det hade varit komplicerat av flera anledningar. Köksskåpen hade inte passat längre, mängden vinklar och små ytor är många och dessutom hade hallen krympt markant. Så för att dölja den skabrösa glasfiberväven blev vårt val att renoveringstapeta väggarna. Dessutom skulle det dölja det glapp som var i nederkanten av alla väggar i köket. Väggen var nämligen av outgrundlig anledning utan väv 40 cm från golvet och uppåt.
Första steget var att skruva ner alla hyllor och spackla i skarvarna på ovan nämnda avvikelse. På några delar där väven släppt från väggen rev vi även ner den och jämnade ut med spackel.
