När spacklet torkat och slipats började vi dra upp renoveringstapeten. Över diskbänken var det en riktig tålamodsprövare att tapetsera eftersom att vi inte kunde hjälpas ut samtidigt som det alltid var flera vinklar att passa in efter samtidigt som den som försökte passa in biten fick sitta på knä likt en ostbåge. Efter ett tag så blev materialets egenskaper och nycker kända och tempot skruvades upp. I rasande takt täcktes väggarna av denna tjocka fröjd som bit för bit fick den förhatliga väven att försvinna.
När det var klart övergick vi på målning i flera lager och även om väven inte doldes helt och fullt ut så fick väggarna en ny struktur. En struktur som jag gillar riktigt mycket till och med! Nu mindre text och mer bildbonanza 🙂
