(Detta inlägg skrevs i februari men glömdes bort, så det blir publicerat nu med några månaders fördröjning)
Ungefär en månad senare än förra året på grund av envis snö gav vi oss ut till Ugglebranten för att rensa lite i trädgården och göra det lättare när våren väl slår ut med full kraft. Det blev många kärror löv och visset men vi hann med långt ifrån allt innan vi blev kalla, trötta och blåsor proklamerade sitt antågande i händerna. Däremot är det helt underbart och jag trodde aldrig att jag skulle ha längtat efter kroppsarbete på det här sättet.
Dessutom fick den sista klätterväxten stryka på foten. Efter långt resonerande kom vi fram till att fasadens välmående övertrumfade alla former av romantiserande av dess betydelse och inverkan på mysfaktorn. Till hösten kommer vi antagligen försöka oss på en förflyttning av den, men så gammal och enorm som den är så känns det inte allt för hoppfullt att vi lyckas med det.
