Vinden har ingen ventilation. Dessutom finns det ingen lucka för stegen som leder mellan våningarna. Allt detta sammantaget gör att det blir fruktansvärt varmt och fuktigt uppe på vinden. Vilket i sig kan vara trevligt om det inte vore för att det också leder till mögel trivs. Efter en snabb okulärbesiktning på visningen kunde vi konstatera att det fanns början till angrepp av vitmögel på innertaket, men att dessa var väldigt småskaliga. Eftersom taket dessutom är nylagt för i år så visste vi att det måste bero på insidan.
Efter snabbkonsultation med Nelas pappa så fick vi våra misstankar bekräftade, men också en lösning presenterad. Vi skulle köpa tilluftsdon, borra upp fasaden och få till lite genomströmning av luft där uppe.
För att lära mig hur det skulle gå till googlade jag runt och fastnade för denna guide. Jag snabbskummade den och vi gav oss iväg för att handla. Allt som hanns med i arbetsväg under den dagen var att lacka utomhusventilerna då vi glömt stege.
—
Nästa dag kom vi igång med arbetet och började med att borra upp ett ledhål inifrån. Detta visade sig dock vara alldeles för högt upp, så vi borrade ett till. Vi såg dock till att det första hålet skulle ätas upp av hålsågen och helt enkelt inte finnas mer när vi var klara. Inifrån gick det väldigt bra med min skruvdragare då det bara var masonit. När vi gick på att såga utifrån när det plötsligt var massivt trä gick det inte riktigt lika bra. Sågen fastnade ofta och det var ett slitigt jobb att utföra drygt fyra meter upp i luften. Det var dock inte bara jag som tyckte det var jobbigt. Inom kort började de lukta varm elektronik och en ren och vit rök började leta sig ut från skruvdragaren. Den var helt enkelt inte tillräckligt kraftig för att klara jobbet och gick på alldeles för höga varv. Den överlevde som tur var tilltaget.
Jag åkte då iväg för att köpa en borrmaskin. Väl där så fanns det bara från 1500 kr och uppåt, vilket var lite väl saftigt. Så jag började inspektera dem närmare för att se var skillnaden på dem var. Det var då jag upptäckte att det på alla fanns en möjlighet att ställa om mellan slagborr och borr. Självklart! Utbrast jag för mig själv. Detta var ju sånt jag visste egentligen. Eftersom att det var billigare att åka hem och hämta den som stod i garderoben än att köpa en ny gav jag mig iväg. När jag åkt fyra femtedelar av vägen så kom jag till en plötslig insikt. Jag hade inga nycklar med mig! De lämnade jag på hallbänken eftersom att Nela hade med sig sina och jag då inte skulle behöva mina.
Lätt frustrerad gjorde jag första bästa lagliga u-sväng och började återigen tuffa mot Ugglebranten. Självklart råkade jag ut för en broöppning i Kvicksund också. När jag rullade in mot vår parkering kom nästa upptäckt. Nelas nycklar låg i bilen mellan sätena. Där de legat hela tiden. Så jag drack ett glas vatten och åkte sedan fram och tillbaka igen. Totalt tog denna förvirring tre timmars bilåkande att reda ut. Helt galet. Under tiden hann Nela dock med att såväl klippa och räfsa gräs samt bängla bort berberisbuskarna.
Med rätt typ av maskin i handen gick det hela så väl snabbt som enkelt och snart var där ett hål i väggen. När vi försökte trycka igenom röret så förstod vi att det mått som stått på ventilationssatsen var innerdiametern på röret, inte yttre. Vilket i sin tur betydde att hålsågen på 102 mm inte räckte för att röret med en innediameter på 100 mm skulle glida igenom smidigt. Efter några minuters filade gled det hela dock igenom och vi kunde börja täta. Nu sitter den där! Nästa gång vi åker ut ska vi sätta en på motsatt sida också för att få ordentlig genomströmning.