I annonsen för Ugglebranten så kunde vi läsa oss till att det fanns en separett som toalett. Vi hade ingen aning om vad det betydde och efter att ha försökt tolka oss fram med informativa filmer som denna så blev vi inte särskilt mycket klokare. Det lilla vi lärde oss var att det var en bra sak som skulle innebära att vi kom undan latrinavgift. Vid själva kontraktsskrivningen fick vi lära oss hur den fungerade. Kort sammanfattat så kommer sig namnet av att den separerar kiss och bajs. Kiss åker iväg i ett rör där fram och bajset åker rakt ner i en tunna. Sen är det en fläkt som torkar ut exkrementerna och gör att det hela inte luktar så fasligt. När tunnan är full så slängs det på ett lager jord och sedan förvaras tunnan i ett år. På den tiden så har jordbakterierna ätit upp allt som är farligt och det hela kan grävas ner i naturen.
Det andra vi lärde oss i samma stund som vi skulle skriva på var att den antagligen inte gick att använda. För urinröret hade kloggat igen och det var bara förra ägarens föredetta som visste hur det gjordes rent. Mörker tänkte vi, sträckte armarna mot skyn i frustrerade rörelser och skrev sedan på.
När vi varit ute i stugan i några veckor så hade vi hunnit prata om den där toaletten ett par gånger. “Visst vore det bra om vi fixade det.” “Ica kanske kommer tröttna på att vi åker dit och bajsar snart.” “Det börjar bli lite jobbigt att planera vår stugvistelse efter våra tarmbehov.”
“HUR SVÅRT KAN DET VARA?” sa vi slutligen och skred till verket. Jag erbjöd mig frivilligt för uppdraget. Även om ingen av oss är särskilt äckelmagade så handlade det hela trots allt om att rensa bort någon annans gamla träckrester. Först och främst hällde jag i lite gelbaserad propplösare i urinröret för att det skulle få verka. Anledningen till att jag valde den gelbaserade var för att den tar sig djupare ner i rören, och jag hade ingen som helst aning om hur långt det var, bara att det var långt.
Sen blev det klassisk rengöring med spray och papper. Det tog väldigt lång tid då mycket var svårt att komma åt och det mesta satt väl ingrott. I botten av toaletten hade dessutom allehanda olika saker samlats. För att komma åt fick jag dra fram och tillbaka med papper för att få ut allt. Som kuriosa kan det nämnas att minst 8 skalbaggar i dött format återfanns.
När toan var skinande ren och så gott som i nyskick gav jag mig på urinröret igen. Jag hällde på vatten för att se om det flöt på och det gjorde det! Lyckan var total för det innebar att allt städande som jag gjort inte var meningslöst utan att toaletten fungerade! Jag slängde i en omgång propplösare till för att vara på den säkra sidan och sen ställde jag i tunnan. Den var nu redo att börja användas.
Att toaletten var ren och fungerande var dock inte tillräckligt, utan här klev Nela in med sin inredningsspetskompetens och snyggade till stämningen där inne. Det hela blev väldigt mysigt och glädjen över att kunna uträtta behov när vi var där ute kändes väldigt bra.
