Först en disclaimer: Jag är endast en hobbytänkare som inte lagt nämnvärd tid på att läsa det som andra skrivit i ämnet och kan således dra såväl hopplösa resonemang som att sparka in öppna dörrar. Däremot har det gnagt lite i mitt sinne och jag vill lufta mina tankar och diskutera det hela. Så om du känner att jag har fel, missar något eller att mina knapptryckningar närmast kan liknas vid en tvåhjulig färd på tunt fruset vatten hojta till! Kom också ihåg det som min mattelärare tjatade om i skolan: ”Jag skiter fullständigt i svaret, jag vill se hur du kom fram till det. Jag vill följa ditt resonemang.” Samma princip vill jag att du tillämpar på svaret oavsett om du vill försmarta eller bestrida.

För att starta igång mig själv till att faktiskt försöka skriva ner mina tankar ställde jag en fråga till mitt facebookflöde, som jag för övrigt måste rikta lite kärlek till, för oavsett vad jag kommer med för frågeställningar kommer svaren i hundratalet. Frågan var formulerad ”Vad är det manligaste du vet?”

Svaren som kom var i många fall kreativa så väl som lustiga och det fanns en tydlig röd tråd av raljans. Det är förvisso orimligt att det slutar på något annat sätt när frågan ställs med det väldigt absoluta –aste som ändelse. Samtliga svar kan dock delas upp i ett par huvudteman:

Distans till känslor och ett inneslutande av dem
Fysiskt muskulära attribut och beredskap, kanske till och med vilja, att använda detsamma i våldsutövning
Mekanik och verktyg
Alkohol
Avståndstagande till allt feminint kodat
Kläder med kopplingar till kroppsarbete
”Ta ansvar” för familjen
Total brist på riskbedömning eller åtminstånde ett val att skita i detsamma
Att alltid veta, även om du aldrig vet och framförallt aldrig fråga

På den lite mer positiva fronten hittar vi ett par svar som kan kopplas till:
Mjuka känslor som medmänsklighet

Det mesta utan jokern på slutet kan således kopplas samman med machoideal på ett eller annat sätt. Förutom att det alltid är kul att slänga ut pop-up frågor och se vilket liv de får så fyller denna enkät ganska litet syfte. Särskilt när ens flöde består av människor som besitter kreativitet och inte är rädda att använda den. Det var en chansning som kunde ha lett till djupare tankar, men så var inte fallet denna gång.

Ett par närmade sig däremot det som blivit kärnan i mina tankar. Att könsrollerna sedan länge har passerat sitt bäst före datum och snarast bör förpassas till historien. För även om många gjorde ansträngningar för att lyfta fram de negativa sidorna av att leva som man i ett samhälle som starkt präglas av dessa ideal så lever vi efter dem. För precis som ett mynt präglas vi av det som finns inristat i oss. Den kollektiva bilden som vid ett givet tillfälle när frågan ”Vad är det manligaste du vet?” ställs manifesteras. Även om svaren levererades med självdistans och humor så är det hela lite för nära sanningen för att vara behagligt.

För någonstans kan fantasin bara sträcka sig å så långt från verkligheten. Svar som att ”Käka snabbnudlar råa och dricka det kokande vattnet” hade inte fungerat i kontexten om det inte var så att vi ”alla visste” att män inte backar för smärta. Visst, det är en hyberbol som med stor sannolikhet aldrig skulle ske i verkligheten, men det är en överdrift på ett verkligt fenomen. Att män inte känner smärta. Skulle mannen mot förmådan göra det väntar med stor sannolikhet smädningar som antyder att han tillhör någon, ur manligheten sett, lägre stående grupp så som homosexuella eller kvinnor.

Jag själv har i många avseenden inte varit formad av eller intresserad av det manliga idealet och i andra har jag varit så stereotypisk att det nästan är löjligt. Framförallt har jag under större delen av min liv haft otroligt svårt att prata om känslor med andra. Det har varit på den nivån där orden fastnar i halsen. Det har tagit mig många års väldigt medveten träning och nötande för att nå dit jag är nu. Där jag för ett par månader sedan träffade en ytligt bekant och fastnade i ett samtal. Ett samtal som ledde oss på många olika vägar där jag bland annat pratade om hur jag känt i olika skeenden i livet. För mig var det stort. Det var en mäktig känsla efteråt.

Jag tror att den bilden vi har och det ideal som en man förväntas bära upp är destruktivt för alla inblandade. Det leder till att förövare känner att de har rätten att begå sexuella övergrepp. Det leder till våld, ofta i samband med alkohol, där en imaginär stolthet ska försvaras. Det leder till våld där makt ska demonstreras och befästas. Det leder till inneslutande av känslor och självmord. Det leder till att hjälp inte efterfrågas när den behövs. Det leder till att vi fortsatt lever i ett samhälle där människor värderas olika beroende på vilken grupp de kodas till att tillhöra.

Det jag försöker säga är att jag är intresserad av att tänka vidare och börja prata om vad manlighet innebär. Jag vill börja prata om det med människor i min närhet. För den här texten blir inte bra, hur jag än gör. Jag har från och till skrivit på den i närmare fyra veckors tid. Jag lyckas inte sortera mina tankar. Jag vill förändra mig själv och jag vill förändra den allmängiltiga bilden av vad det innebär att vara just man. Jag vill att vi gemensamt når en ny nivå i samhället där människor är jämlika. Jag tror att en stor del av den förändringen inte går att uppnå enbart genom att minoriteter tar mer plats. De med makt och privilegier måste ge ifrån sig för att någon ska kunna få. Jag vill ha en killmiddag och prata om det här. För jag behöver komma vidare och det kommer jag inte göra själv.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *