Nikotikotin och jag for till stjärnorna – del 5: Dagboken, femte kapitlet
Det är sju dagar sen jag skrev sist, och därför har det gått både bra och dåligt. Förra inlägget är en torsdag, där jag sedan går nästan 26 timmar utan nikotin. Min veckokonsumtion mån till fre var totalt 5 prillor. Enorma framsteg.
Till helgen skulle vi ha förbundsstyrelsemöte och jag åkte till Stockholm utan att ta med mig snus. Men i takt med att det började ställas frågor, pratas om helgens beslut och annat som krävde tankeverksamhet så kände jag hur min viljestyrka avtog. Jag bad slutligen om att en av de senare anländande skulle köpa med sig en dosa. En dosa som jag inte vräkte i mig, men det var fortfarande en frikostig användning.
På måndag fanns det kvar i dosan och det skapade följande tankemönster:
”Och finns det kvar är det lika bra att använda det innan frestelsen blir för stor för att motstå. Då är det bättre att jag inte har något hemma. Plus att jag är förkyld också. Så det är synd om mig. Men framförallt är det bäst att gör mig av med det, genom att använda det förstås.”
Tisdag. Samma sak.
Men om något ska sägas så är det väl att det är ganska imponerande att en dosa räckte 4 dagar. Så det var någorlunda sparsam användning.
Onsdag, torsdag och större delen av fredagen gick jag sedan helt utan nikotin. Jag har hittat en mer balanserad användning av onico, för att dämpa impulsen av att hela tiden stoppa något i munnen. Jag vet inte om det är nyttigt att underhålla mönstret av att hela tiden vilja stoppa något i munnen, men just nu känns det enklare än att jag ska gå och konstant trycka i mig sötsaker och nikotin.
Min impulskontroll är obehagligt mycket sämre när jag inte snusar. Det jag är mest orolig för just nu är att jag ska ha programmerat om mina kognitiva förmågor till att vara långtidsberoende av snus. Jag läste häromdagen ett åtlåtande från IOK där de pratade om att snus borde dopingklassas för att det anses vara fokushöjande. Äh. Antagligen blir det som det borde så småningom men under den senaste tiden har jag svullat något enormt. Köpte en chokladkaka som tog slut på 3 minuter. En sån där 200grammare. Jag köpte en lyxshake till min plusmenyburgare när jag åt på max. Vände upp och ner på en påse turkisk peppar vid ett tillfälle.
På fredagen satt jag och drack likör och skrev. Efter ett par glas blev suget stort och jag gick bort till kylen och bröt min reservdosa och tog en prilla. Snusbegäret ökade i kvadrat när jag var på pickalurven och onicon som i vanliga fall blir ett till hälften tillfredställande substitut förvandlades till en skymf mot min intelligens. Men jag stannade vid en prilla. Och jag har bestämt att den dosan inte får lämna kylen. Den kommer finnas där som en snuttefilt jag inte använder. Förutom när jag behöver den då.
Helvete vad svårt det här är.