Nikotikotin och jag for till stjärnorna – del 5: Dagboken, fjärde kapitlet
Idag är det onsdag och sedan i måndags har jag varit riktigt duktig. I måndags tog jag totalt 2 prillor och detsamma gällde tisdagen. Klockan är strax 18 och jag har ännu inte tagit en enda idag. Det är en extremt liten konsumtion som jag är väldigt stolt över.
Just i denna stund är det enda jag kan tänka på snus. Som hade jag fysiska ticks sitter jag konstant och rullar runt tungan över tänderna, gnider kinderna mot emaljen, river tungan med tänderna, biter mig i läpparna. Som om jag försöker pressa ut lite snussaft som sitter impregnerad eller om jag bara vill bli av med smaken av min mun.
De här dagarna har det blivit uppenbart att beroendet är väldigt löjligt. Jag sitter inte och skakar och har feberfrossa. Jag går inte bärsärkargång. Jag är bara milt irriterad och har aningen svårt att tänka längre tankar eftersom att allt loopar tillbaka till en mild impuls av att stoppa en snus i munnen. Värst är smaken och medvetenheten om min mun.
Så eftersom att jag har bestämt för mig själv att snus är tabu och ska undvikas så kommer mitt smarta jag på att det minsann finns andra metoder för att byta smakbild i mitt svalg. Så när jag vinner kampen om att inte stoppa i mig tobak måste jag direkt ge mig in i kampen om att inte stoppa i mig socker. Det är inte vad jag vill ha egentligen, men kan jag inte få snus är det ett substitut som hjälper under tiden medan jag äter det. Därför har jag de här dagarna ätit mycket mer socker. Oftast blir det rakt av nej, men andra gånger så orkar jag bara inte ta kampen.
Det enda jag är nöjd med är att jag faktiskt blivit bättre på att inte förhandla om sådant som jag har bestämt för mig själv. Om jag tex sagt att sen vid 18 får jag ta en snus så dyker tankarna vid 17.45 upp: ”Det är bara en kvart kvar, nog kan jag väl ta den redan nu?”. Nej. Oavsett om det är 3 minuter. För att inte backa och förhandla om sådant som är beslutat. När jag inte har bestämt något rör jag mig i landet ingenstans och faller fritt för nyckerna, men jag förhandlar inte längre om det jag har bestämt.
Nu exempelvis vet jag att jag kommer vara hemma om ungefär 45 minuter. Där ligger en dosa med 2 prillor. Jag vet ännu inte om jag ska ta en. Jag vet att det inte finns någon mening med det, eftersom att jag ändå ska sluta helt och då aldrig kommer få. Samtidigt vill jag belöna mig själv. Jag har varit så jävla duktig idag. Det enda jag är glad för just nu är att det är något så harmlöst som nikotin som är min grej, fy fan för att sluta med något som faktiskt ger fysiska abstinensbesvär.