Nikotikotin och jag for till stjärnorna – del 5: Dagboken, första kapitlet

Tillfället för att sluta kunde nog inte vara sämre eftersom att jag går in i en period på jobbetsom innebär att jag jobbat otroligt mycket och kommer göra så de närmaste två veckorna. Vi pratar 14-timmar om dygnet mycket. Att då mitt i detta sluta med snus som gör att jag blir splittrad, otålig, stissig och på andra sätt påverkad är en ganska dålig idé, men å andra sidan kommer det aldrig komma ett bra läge. Jag fick ett infall som sa: ”kanske borde jag sluta?” och då tänker jag följa det. För jag vet att jag under årens lopp _tänkt_ att jag borde sluta, men aldrig kommit igång. Det kändes viktigt att när det för första gången inte var en rationell tanke, utan en känsla, gripa den och hålla den kvar så hårt jag kan.

För jag vill inte sluta. Jag vill inte. Det är gott, det är en del av vad jag gör och numera kostar det bara 200 kr i månaden. Det är en last som jag uppskattar och vårdar. Det är också där det blir svårt. För jag vill inte hålla på med det. Jag vill inte vara en snusare. Jag vill inte vara en slav under något jag inte råder över. Jag vill inte vara i det läget att all tankeverksamhet upphör och hela dagen måste planeras utifrån att jag inte fick med mig en reservdosa hemifrån. Jag vill inte titta ner i dosan och känna paniken komma krypande när jag ser att det bara är tre prillor kvar. Känna den eskalera vid 2. Vara när ett utbrott när det ligger en ensam stackare kvar. Avbryta allt i förmån för snusjakt när dosan är tom och den sista lelle godingen rullas på plats under läppen av tungan. Det där vill jag inte.

Därför började jag med att utmana mig själv idag. Jag satte upp regeln att varje gång jag tog ut en snus ur munnen fick jag en cooldown på två timmar innan jag kunde ta nästa. För två timmar åt gången med vetskap om att jag får en ny då, om jag inte klarar det är jag ju patetisk.

Det har gått bra ändå. Oftast glömmer jag det men den sista halvtimmen innan jag får ta en ny kan jag inte tänka på något annat i mer än några sekunder innan tankarna spindlar tillbaka till att jag snart får ta en ny. Det här går väl över snart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *