För att ära ett mycket fantastiskt band som har sin hemvist i Skellefteå dubbar jag Sverok Västerbottens senaste årsmöte till just ”Totalt Jävla Årsmöte”.

Jag har besökt min beskärda del av årsmöten vid det här laget. I olika organisationer och i hela landet. På något sätt har en mental lista för en fullkomlig sammankomst skapats i mitt huvud. När alla ingredienser stämmer och det bara smakar fenomenalt. På mötet sa jag lite felaktigt att det just Sverok Västerbotten 2016 hade jackpot. Detta beror på att jag i stunden var tämligen medtagen och blind av stundens fantastiskhet. Men faktum är att de inte var särskilt långt ifrån alls.

Låt oss börja med listan. De punkter som ska uppfyllas för att nå det bästa, nästa utopiska, årsmötet. Det är, utan inbördes ordning:

  • Fler kandidater än förtroendeuppdrag att välja de samma till
  • Någon form av samkväm eller liknande som skapar gemenskap
  • Diskussioner om verksamhetsplan och budget
  • Pläderingar inför förtroendeval
  • Yrkanden på budget och verksamhetsplan
  • Kommentarer, gärna i form av beröm eller kritiska frågor kring ekonomiska berättelsen, verksamhetsberättelsen samt revisionsberättelsen
  • Minst en stadgeändring
  • Motioner eller annan form av påverkan från de som inte sitter i styrelsen
  • Spontana nomineringar till förtroendeuppdrag
  • Talarlista används, för att det behövs för att styrsla engagemanget
  • Vid minst ett tillfälle tvingas mötesordföranden nämna och använda sig av propositionsordning och kontrapropositionsvotering
  • Alla föreningens medlemmar finns representerade
  • Alla på mötet skriver upp sig på talarlistan och uttrycker sin mening minst en gång

Måhända att jag fortfarande missar något, denna gång för att jag precis vaknat efter att ha tagit en lur på tåget för att återhämta mig från just Sverok Västerbottens fantastiska årsmöte 2016 som jag hade förmånen att få vara mötesordförande för. Ett årsmöte som bockade av 10 av 13 punkter på ovanstående lista.

Sverok Västerbotten börjar alltid sina årsmöten kvällen innan årsmötet börjar. Detta beror främst på att deras geografiska upptagningsområde är så förbaskat stort. Men det ger en fantastisk möjlighet för alla närvarande att komma steget närmare varandra och bryta ner en del barriärer hos de som inte träffats tidigare. Det äts mat och spelas självklart en ohemulig mängd spel.

Jag anlände ganska sent, runt 23, eftersom att jag inte kommit ifrån kansliet tidigare än så. Majoriteten var dock vakna och vi satte igång med att spela Avalon och rundade inte av försen 02.10.

Dagen efter samlades vi för frukost och lyssnade till när Johan från Nordsken berättade om den resa de tagit men också delade med sig av de tips och tricks som de använt sig av när de från noll och ingenting byggt en enorm konventsmaskin på bara några få år. En maskin som drivs av ideell kraft och jävlar anamma.

När själva mötet drog igång började det som vilken årsmöte som helst. Jag gjorde ganska snabbt analysen att det här kommer nog bli ganska mycket av ett klubba-igenom-och-var-klar-med-skiten-möte. Oj så fel jag hade.

Det började nämligen redan på fastställandet av dagordning där 5 (!) övriga frågor anmäldes på en gång. Allt från information som skulle delges till skarpa beslutspunkter. Jag såg ett ljus. När vi sedan tuffade över till de olika berättelserna hände något som är väldigt ovanligt. De blev inte bara lagda till handlingarna utan större krusiduller utan frågor ställdes, diskussioner hölls och delaktighet visades. På alla tre. Inte för att de var undermånliga heller. Utan för att det fanns engagemang och uppskattning för det som styrelsen gjort under förra året.

Här började det värmas i kläderna på mig. För är det något som är vackert att se och uppleva är det engagemang. Oavsett om det sker på ett årsmöte eller någon annanstans.

När vi tuffade över till att ta beslut om verksamhetsplanen så förberedde jag mig för att göra min vanliga klassiker. Det vill säga missbruka min makt som mötesordförande och vägra gå till beslut innan X antal kommentarer/frågor/inlägg/vad som helst framförts av personer som inte är sittande styrelse eller varit med och tagit fram förslaget. En teknik som oftast leder till 30 sekunders pinsam tystnad och därefter släpper fram de drömmar visioner och tankar som finns om föreningen. Oavsett vad jag sätter för siffra på X, som anpassas efter antalet deltagare, så brukar jag få fler inlägg än det jag bett om.

Här hann jag inte. Diskussionerna var istället igång så snabbt efter föredragningen att jag istället fick införa talarlista med omedelbar verkan. För även om det hade funnits engagemang i diskussionerna tidigare, så gick det nu över i en slags passion och deltagarna började avbryta varandra. Så min tänkta roll på den punkten att hjälpa mötet att genom forcering tvinga fram entusiasm övergick väldigt snabbt till att moderera ett samtal och istället begränsa på ett positivt sätt. Totalt fick vi tre tillägg till verksamhetsplanen som var riktigt häftiga.

När vi sen gled över i budget hände samma sak igen. Jag åkte förra helgen från Sverok Östergötlands årsmöte där budgetdiskussionerna hade lämnat en varm känsla i magen flera dagar efteråt. Det som skedde hos Västerbotten kommer ligga kvar längre. Vi ägnade nästan en timme åt budgeten. Det var frågor, det var förklaringar, det var förhandlingar, det var en fröjd. Jag minns inte exakt men tror att vi behandlade 7 eller 8 yrkanden på budgeten. Vi hade tilläggsyrkanden, vi hade ändringsyrkanden, vi hade tillbakadragna yrkanden och vi hade jämkningar. Till slut hade vi en riktigt skarp budget.

När vi gick över i förtroendevalen hade vi pläderingar. Något som oftast används när det finns konkurrens om förtroendeuppdragen för att få med sig röster till de personer en själv förordar. Det kan därför te sig märkligt och onödigt att ägna tid åt pläderingar när det finns lika många kandidater som platser de ska väljas till, men jag älskar det. För det ger en möjlighet att säga det till varandra som sällan sägs. Eller som en av mötesdeltagarna uttryckte det: ”Är det nu vi ska kärleksbomba varandra eller?” Jag svarade bara ja, åh så mycket ja och de släppte lös utan hämningar.

Vi avslutade sedan med att ändra lite stadgar under övriga frågor innan vi skiljdes åt och jag fick skjuts ner till tåget som skulle ta mig hemåt. Jag sov en stund och sedan skrev jag det här. Jag har fortfarande en mysig känsla i kroppen. Och en stolthet. En stolthet över Sverok i stort och över de människor som engagerar sig för att bygga denna fantastiska folkrörelse. Eller som Sverok Västerbotten uttrycker det: ”Verklig demokrati – Overkligt roligt”

 

(Bild: Sverok Västerbotten,  kvällen innan mötet)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *