Melon och Salmiak-tango

Har du en vattenmelon som har fått stå och gotta till sig lite för länge så att den blir sådär mjölig runt kärnorna? Kanske åkte du på metalfestivalen Wacken i tyskland och satt i leran ätandens majonnäs i en vecka och tänkte “Den är bra när vi kommer hem också.” Då är den inte god att äta som den är utan behöver föräldras, och här kommer ett av mina försök.

Du behöver:

  • Vattenmelon
  • Salmiakpulver

Gör så här:

Kör melonen i en mixer så att det bara blir en vattning smet. Det ska vara så finhackat som möjligt. Tillsätt salmiakpulvret efter tycke och mixa runt lite till. Häll upp det i ett glas och låt det stå i kylen och skikta sig. Att dricka det rakt av blir en konstig konsistens som minner om kall smegma. När det väl skiktat sig häller du bort den övre fruktköttshalvan genom att skopa med sked. Drick!

Resultat:

Alltså. Det här är inte gott. Och det är en besvikelse. För smakerna är väldigt när att gifta sig men det är något som slår slint. Det väldigt sockriga från vattenmelonen som först retar dina smaklökar som följs upp av den allt för härliga salmiaksmaken som avslutar och avrundar. Men någonstans blir det fel. Det blir kvalmigt. Det är en invasion av någon slags smak som lägger sig som ett äckeltäcke över det andra. Däremot är jag övertygad om att detta ska gå. Det behövs bara en överbryggare, en utjämnare. Kanske citron. Något som sänker ner kvalmigheten och ger utrymme för smakerna att äntligen få varandra att fungera. Något som tar bort det som stormar runt Romeo och Julia och bara låta dem få vara tillsammans. För nu slutar det lika tragiskt som den klassiska sagan och jag hällde ut resten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *